Göteborg

Göteborg. Göteborg! Jag gillar Göteborg.
Förra veckan var det nationell vägledarkonferens i Göteborg. En mycket trevlig konferens i en mycket trevlig stad.

Hann dessutom träffa bästa Len. Mysiga älsklings-Len som jag delar så många härliga sommarminnen med. Hon är en av anledningarna till att jag älskar Göteborg.

Spårvagnar istället för tunnelbana, Liseberg istället för Gröna lund är två andra anledningar.

Jag hade två härliga timmars väntan efter konferensen tills tåget skulle gå. Då strosade jag planlöst i staden och bara njöt med ett leende på läpparna.

Lycka!

Rabarber x 3

Ni gillar väl rabarber?


Alla har väl sina favvorecept men eftersom det kan vara kul att variera sig så kommer här några av mina smarrigaste rabarber-recept...




Citronmuffins med kanelrabarberfyllning och smultopping





Sätt på ungen:
200 grader om du använder stora muffinsformar eller
225 grader om du använder små formar.


Börja med att göra fyllningen:
Skär tre stora stjälkar rabarber i små bitar och stek dessa mjuka i en stekpanna i 1 msk smör. Rör sedan i 2 msk strösocker och 2 msk kanel.


Gör sedan smeten:
Vispa 1,5 dl strösocker, 1 tsk vaniljsocker och 2 ägg pösigt. Häll i 100 g smält smör, 2 dl mjölk och finrivet skal från en citron. Blanda i en annan skål 4 dl vetemjöl med 2 tsk bakpulver och en nypa salt. Vänd ner mjölblandningen i äggsmeten.


Klicka ut smeten i muffinsformar av valfri storlek, ca 2/3 delar av formen ska vara fylld med smet. Fördela sedan rabarberfyllningen så att varje form får en klick ovanpå muffinssmeten.


Gör en smuldeg av 75 g kallt smör, 2 dl havregryn, 1 dl socker och 1 dl vetemjöl.
Toppa muffinsen med smuldegen och grädda i 20 min om du använder stora formar och 12-15 min om du använder små formar.






Rabarbermarmelad





Du behöver:
1 kg rabarber
1 citron
1 vaniljstång
5 cm färsk ingefära
10-12 dl strösocker


Skär citron och skalad ingefära i tunna skivor. Skär rabarbern i små bitar. Varava alla ingredienser utom vanlijstången i en gryta (ej aluminium) och låt stå över natten.


Nästa dag delar du vaniljstången och skrapar ur fröna. Lägg frön och vanlijstång i grytan och låt puttra i ca 40 -60 min tills du tycker att marmeladen är lagom klibbig. Rör väl så att den inte bränner fast. Glöm inte att skumma!


Ta upp vaniljstången och häll upp marmeladen på väl rengjorda varma burkar och förvara svalt.






Minirabarberpajer eller en stor rabarberpaj

Detta är mitt absoluta favoritpaj recept!

Har man en matberedare så snor man ihop denna paj på nolltid. Pajen funkar bra att variera med andra bär eller frukt av något slag: äpplen, päron, nektariner, plommon, eller varför inte blanda?

Är man lat så gör man en stor paj, det går fortast och är enklast. Vill man variera sig lite så kan man istället göra många små minipajer så som jag gjort på bilden ovan.

Gör man en stor paj så funkar det väldigt bra att använda en sån här form av metall där botten ligger lös:

När pajen är klar lyfter man helt enkelt upp botten så att kanten trillar ner och pajen ser mycket mer arbetad och avancerad ut än den är! Till den här pajen gillar jag inte att använda pajformar av keramik eller glas eftersom pajdegen i botten inte blir lika frasig.

Gör man minipajer så funkar mazarinformar utmärkt!


Kör ihop 125 g smör, 3 dl mjöl och 0,75 dl socker i matberedaren. Stanna maskinen precis när degen börjar forma sig till en boll eller stora smulor.


Tumma direkt ut degen i pajformen/mazarinformarna. Sätt ugnen på 225 grader.


Skär önskad mängd rabarber i små bitar och lägg dessa i en plastpåse tillsammans med ca 1 dl socker och 1 msk potatismjöl. Skaka påsen så att allt blandar sig väl och häll ut i formen/ fördela i formarna.


Kör ihop 0,75 g socker, 0,5-0,75 dl mjöl, 0,5 dl havregryn och 50 g smör i matberedaren till en finsmulig blandning. Slå smulet över rabarbern och grädda i 225 grader i ca 20 -25 min om du gör en paj och lite kortare tid om du gör minipajer. Om du gör en stor paj så kan du täcka den med folie mot slutet om den ser ut att bli bränd i kanterna.



God rabarberbaklycka!

Längtan

Just nu längtar vi till midsommar då vi får träffa favoritkusinen Axel igen! Jo, vi längtar naturligtvis även efter hans föräldrar och mormor och morfar också.

Leia brukar säga att Axel är hennes lillebror. Ibland är det rätt praktiskt med en lillebror på distans. Man hinner längta och det blir destor roligare när man träffas.

Axel är en dansant ung man som inte kan sitta still när det "svänger"!

Lördag med Judith och Judith

Lördag = sovmorgon?
Nä, inte då! Leia vaknade kl 7 imorse så då gick vi upp och kokade rabarbermarmelad som stått och saftat till sig under natten. Den doftade himelskt och enligt Peter smakade den också gott!

Sen ringde telefonen och det var Leias bästis Alicia som ville komma över och leka. De är så roliga ihop, lika viljestarka, fantasifulla, pratiga och fulla av energi. Som tvillingsystrar, tänker ofta att de är som Judith och Judith i comhemreklamen.

Två bästisar som älskar att leka rollekar då handväskor, solglasögon, klackeskor och bebisar är viktigt!

Igår hittade jag en påse nonstop som var kvar sedan i Påskas. Jo, det är sant. I vårt hem ligger godis och blir gammalt! Så därför bakade tjejerna nonstop-kakor idag med min hjälp. De mätte upp ingredienserna, jag blandade degen och de tryckte i nonstop i kakorna innan de gräddades. Sedan återstod ett av de viktigaste momenten, att provsmaka smeten. Den smakade mums!

Provsmakning av nonstop-kakorna som blev superduperdunderstora!

När Alicia åkt hem ville Leia vila i hängmattan och läsa böcker. Enligt Leia kan man inte ligga i hängmattan utan böcker och en skön kudde. Jo, hon brås på mig!

Dagens favoritbild

Genus

När jag pluggade på Uppsala universitet blev jag matad med genuskurser där budskapet nästan uteslutande var att kön är något socialt, skillnaderna mellan kvinnligt och manligt är inte egenskaper vi föds med.

Om detta kan man naturligtvis tycka vad man vill. Själv har jag trott att genus både är en social konstruktion och biologiskt betingat, typ 50/50. Den synen fick sig en rejäl knäck när jag själv fick barn.

När Leia var bebis så undanbad jag mig bebiskläder i rosa och rysch eftersom jag tycker att det ser rätt fånigt ut. Visst fick hon både kjolar och känningar men vardagsoutfiten var i stort sett alltid body och byxor/strumpbyxor i alla de färger. Praktiskt och bra.

Det höll tills hon insåg att hon kunde säga ifrån. Då började jag förstå att hon verkligen är en tjejig prinsessa.

Jag kommer ihåg en gång när vi var och hälsade på min syster Jenny, som alltid varit duktigare än jag på tjejattribut, då Leia kröp ut i hallen och lystet satt och utforskade hennes klackeskor och handväskor. Mina lågklackade skor har aldrig varit intressanta.

En annan gång köpte jag en jättefin brun vinterjacka på rea, stax innan Leia skulle fylla 3 år. I rent oförstånd trodde jag på största allvar att hon skulle bli jätteglad. Jag kom hem med ett stort paket som hon genast glatt började öppna men hon kom bara så långt som att hon öppnade fliken på ena kortsidan av kartongen kikade ner och sedan tittade hon på mig med en blick som ungefär sa: - Har du helt mist förståndet? Sen släppte hon paketet på golvet och gick ut ur rummet utan en enda kommentar. Jag fattade ingenting.

- Leia, ska du inte öppna paketet?
- Näe

Då tänkte jag att hon ändå skulle gilla innehållet bara hon fick se det så jag höll upp jackan framför henne.

- Är den inte fin?
- Näe!
- Men du kan väl prova den?
- Näe, jag vill inte ha den mamma!

När min man kom hem så föreslog han att vi skulle vänta med att prova igen tills dagen efter, då skulle hon nog vara lite mer flexibel. Men när morgondagen kom så utspelade sig ungefär samma konversation som dagen innan och inte heller nästa dag vill hon sätta på sig den nya jackan. Det hela slutade med att jag sålde jackan till en jobbarkompis och hennes son blev jätteglad. Varför inte Leia gillade jacka? Färgen förstås. Den var ju brun!

Vackraste färgen i Leias ögon är rosa i alla nyanser. Bruna, gröna och blåa kläder sätter hon inte på sig. Om jag påverkat henne? Ingen aning, men jag har ju svårt att tro det då jag själv oftast är klädd i mörka färger och hon faktiskt har kläder i de flesta färger att välja mellan. Hon bara älskar alla tjejattribut! Var kommer det ifrån? Inte är det mina gener i alla fall.


Jenny, min syster, är som jag redan skrivit duktigare än jag på klackeskor, smink, handväskor och diverse andra tjeattribut. Hon har fått en son som verkligen är en kill-kille. Drygt ett år så greppar han gärna vilken leksaksbil som helst och brummar. Riktiga bilar går han gärna runt och kappar på helt fascinerad. Var kommer det ifrån?


Idag firar de förskolans dag på Leias dagis och alla barn fick klä ut sig till en Astrid Lindgrenfigur om de ville. När Leia förstod att hon inte fick vara prinsessa så gick hon med på att vara Madicken.

- Mamma jag måste ha lockigt hår!
- Mamma vilka skor ska jag ha?
- Mamma har jag någon spetsblus?
- Mamma vilka strupbyxor ska jag ha?

Phu, men efter lite om och men så hade vi löst det mesta utom håret. Som tur är känner vi bästa frissan i Eslöv och sent i går kväll kom hon hem och lånade ut en av sina locktänger. Tack Petra! Det tog 40 minuter att få till lite lockar i Leias långa tjocka hår. Då kunde hon minsann sitta stilla utan att gnälla. Hm, kanske borde skaffa en locktång trots allt? Eller kanske inte, tror inte att jag orkar gå upp 40 min tidigare och locka hennes hår 15 år framåt. Hon blev i alla fall nöjd med resultatet och kände sig som Madicken, lilla sötfröken.

Spindlar och myror

Jag gillar inte spindlar. I synnerhet gillar jag inte att se spindlar inomhus. Stora spindlar ligger risigare till än små. Så vad gör jag åt saken? Jo, jag försöker tala om för alla spindlar som vill höra på från sina små skrymslen att de gärna får vara inomhus så länge jag slipper se dem.

Tror ni att de lyssnar?

Att inte lyssna är inget bra val. Att inte lyssna resulterar i ett väldigt platt resultat, no mercy, undra på att det regnar. Spindlarna i min närhet skulle vara så mycket lyckligare och levande om de bara lyssnade.

Kanske hör de dåligt? (Borde jag tala högre?)

Kanske är de självmordsbenägna? (Uppsök en spindelpsykolog!)

Kanske är de bara ovanligt korkade och tror att de i förhållande till mig är så små att de inte syns? (Inga spindlar är små nog inomhus)

Kanske tror de att jag går att omvända genom uttröttningsmetoden? (Högst osannolikt)

Leia kom hem en dag från dagis och förklarade att man inte fick skada små djur. Det håller så länge det inte kommer en myra i hennes väg. Hon försöker inte ens varna dem utan krossar dem foten direkt. - Mamma, jag HATAR myror!

Sådan mor, sådan dotter?

I ständig utvecking

Det verkar som att Leia är inne i ännu en dynamisk utvecklingsfas för humöret går upp och ner på nolltid, från sprudlande glad till skrikarg på en halv sekund. Sen har vi allvarligt funderat på om hon har problem med hörseln för hon säger: - va? hela tiden. Men det verkar snarare som att hennes hjärna redan processar så mycket att hon inte kan ta in mer information, hon orkar helt enkelt inte lyssna. En "normal" konversation kan låta så här:

- Leia
(tystnad)
- Leia
(tysnad)
- LEIA!
- Du behöver inte skrika Mamma, jag får ont i öronen!
- Men du lyssnar ju inte?
- Va?
- Du hör ju inte på?
- Va?
- Leia kom och sätt dig här vid bordet nu, vi ska äta
(tystnad)
- LEIA!
- Va?


Försöker mig på alla tålamodsknep som jag vet för att lägga band på mig själv och vara en tålmodig moder, det går så där.

I'm back!

Efter ett längre uppehåll från bloggskrivande så är jag nu tillbaka med ambitionen att i fortsättningen hålla bloggen någorlunda uppdaterad. Ser att jag skrev sista inlägget efter Kretasemestern förra sommaren och det var ju ett tag sedan... Kan bara bli bättre eller?