Leia fick ett dockskåp i present på sin födelsedag strax före jul. Vi tänkte att hon kanske är lite flör liten men hon önskade sig verkligen ett dockskåp och det är ju en present hon kan leka med i flera år så... Sagt och gjort! Jag inhandlade ett klassiskt Lundby dockskåp, dockskåpsdockor och lite möbler, vilket kostade en mindra förmögenhet. Så kom då 3-årsdagen och visst blev hon glad! Jippi, ett dockskåp!
Jag hjälpte henne möbler och sen började hon leka. Ja, så gott det nu går. För vem är egentligen dockskåp designade för? Om en 3-årings händer är för stora vems händer är då lagom stora? Nyföddas? Det tog ungefär tre minuter sen började Leia klä av och på dockorna. Att klä av är lätt, att klä på svårare. Mamma! Kan du hjälpa mig? Jo, visst kunde jag det. Redan efter andra påklädningen började de små dockkläderna spricka i sömmarna. Uppenbarligen är de inte gjorda för att hålla för av och påklädnad.
Efter några dagar kom Leia och sa: "Mamma, det behövs lampor och tv!" Lyckligtvis var det strax jul och av tomten fick hon det efterlängtade paketet med tv, lampor och generator till dockskåpet. Jag började genast roa mig med monteringen. Det skulle ju vara så enkelt. Bara att sätta i generatorn på baksidan av dockskåpet och sedan ansluta till vägguttaget. Visst, sure... om det hade varit så att kontakten från generatorn hade passat i dockskåpet. Det var helt omöjligt att få i kontakten på baksidan av skåpet. Först så tänkte jag att jag hade fått fel modell. Men nej, det stod Lundby Småland på både dockskåp och generator. Då tänkte jag att det måste vara något fel på uttaget. Men efter att noggrannt ha studerat uttaget med förstoringsglas så insåg jag att nej, det såg helt korrekt ut. Jaha, då tittade jag på kontakten men nej, inget konstigt där heller. Vid det här laget var jag inte bara lite irriterad och frustrerad. Nåja, det löste sig till slut. När tålamodet var slut tog jag helt enkelt en hammare och slog, med milt våld, in kontakten i uttaget på baksidan av skåpet. Jo, det fungerade. Varde ljus! Nu var det bara uppmontering av lampor kvar. Men ska man verkligen behöva använda vål för att kunna ansluta en generator till ett dockskåp?
Så började jag pillerijobbet med att sätta upp lampor och försöka ansluta pyttekontakterna i vägguttagen i skåpet. Det gick jättebra. Jo, ett kort litet tag gick det faktiskt jättebra. Första lampan klistrades fast i taket och kontakten trycktes in, klart! Men redan vid andra lampan så var turen slut. Där satt jag med kontakten i handen och sladdarna i den andra. Kul. Men man är ju inte sämre kvinna än att man efter diverse pill hade fått i sladdarna i kontakten igen och nu var redo för försök nummer tre. Det gick bättre men på ungefär varannan lampa jag satte upp lossnade minst en sladd från kontakten. Det känns ju lite så där, om konstruktionen inte håller för uppmontering, hur ska den då hålla för lek?
Nå, ja den saken löste Leia. En dag när jag kom hem från jobbet så låg alla lamporna på golvet i hennes rum. Kvar i väggarna i dockskåpet satt kontakterna. När jag skällde på henne så sa hon olyckligt: "Förlåt Mamma! Det var ingen mening!" Vad svarar man på det? Det är ju inte hennes fel att lamporna är dyra, svårmonterade och sköra. Så jag samlade ihop alla lampor och sladdar och la dem i en burk som jag placerade högst upp på hennes bokhylla utom synhåll. En dag när orken faller på ska jag montera in dem igen, men just nu känns det som det kommer att dröja.
Slutsatser?
Tja, min åsikt är att dockskåp och inredning till dockskåp kostar en förmögenhet och inte är gjorda för barn, åtminstone inte för lek. Men det det kanske finns barn som inte leker utan bara tittar? Dessutom måste man vara utrustad med en ängels tålamod och vara utbildad ingenjör för att kunna montera eländet.
Men vad gör väl det när Leia älskar sitt dockskåp. Hon struntar i att det är tångt, bökigt och numera även mörkt att leka i. Det är fortfarande lika kul att klä av och på dockorna även om kläderna är slitna och det är fortfarande lika kul att ta ut alla möbler och ställa in dem igen.
Då smälter mammans hjärta, är dottern nöjd så är mamma både nöjd och glad!
Eftersom jag varit så negativ i min blogg i dagens inlägg så avslutar jag med en rolig reflektion à la Leia. Vid läggdags ikväll bad jag henne att sluta peta näsan och försöka sova istället och då sa hon:
"Mamma, vi petar inte näsan när det är mörkt, vi får vänta och göra det imorgon när det är ljust istället."
