Kreta

Hemkommen efter två underbara veckor på Kreta och snart har jag jobbet en vecka, det är inte klokt så fort tiden går ibland!

Jag har lite svårt med tidsperspektiven när jag flyger. Ja, jag har svårt för flyg över huvud taget men just att man förflyttar sig så snabbt när man flyger förvirrar mig. Kl 22 lokal tid sitter vi utan för hotellet i 30 graders värme och väntar på bussen som ska ta oss till flygplatsen. Kl 04.30 jar vi landat på Sturup, fått våra väskor och är på väg till bilen. Redan då känns allt som en dröm. Hände det verkligen? Var vi på Kreta? Nyss var vi där men det känns som en hel evighet sen.

I början var Leia lite avvaktande när det gällde att bada. Hon höll sig där det var grunt och var skeptisk till saltvatten. Allteftersom dagarna gick blev hon modigare och modigare och sista veckan var hon helt vild. Havet var kul när vågorna var lagom stora och poolen var kul att dyka i eftersom hon inte gillar att få saltvatten i munnen och ögonen. Sista dagarna hoppade hon från bassängkanten på 1,60 djup utan ärmpuffar och kravlade sen själv upp och hoppade om och om igen. Nej, än kan hon inte simma men vad gör väl det? Hoppa från kanten går ju bra i alla fall och simma under vattnet likaså!

Leia älskar vågor!

Stranden i skymningsljus

Jag och Leia i poolen

Älskade medelhav

Ledningsdragning á la Grekland

Semesterkväll med tillbakablick

Det är så vackert ute i kväll. Solen har ännu inte gått ner, det är nästan vindstilla, fåglarna kvittrar och det luktar nyklippt gräs. Kommer att tänka på syrrans favoritdikt av Pär Lagerkvist "Det är vackrast när det skymmer":

Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden,
över markens hus.

Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet
människan som lån.

Allt är mitt, och allt skall tagas ifrån mig,
inom kort skall allting tagas ifrån mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra -
ensam, utan spår.

Mmmmm.... Jag har semester och för första gången på länge har jag ork att skriva i bloggen! :-)
Så mycket har hänt sen jag senast skrev, hm var ska jag börja?

Emil har tagit studenten!

En vacker dag i mitten av juni fick jag följa med LTJ-fakultetens administration på heldagsutflykt! Först kom vi till Åbergs trädgård & café i Öja. En helt underbar plats som måste upplevas. Mer info hittar ni på deras hemsida: http://www.abergsgarden.nu/

Medan vi fikade berättade Lena om trädgården, historien, odlingarna och deras sortiment.

Sedan fick vi en guidad rundtur av Kjell Åberg som visade oss ett axplock av deras verksamhet och berättade om deras målsättningar.


Sedan bar det av till nationalparken Stenshuvud och en rask vandring med den underbara guiden Joakim Roswall. Det var svettigt och flåsigt men väl värt mödan! Vandringen ledde till en vacker utkiksplats.

Dagen efter utflykten var dagis stängt så jag var ledig från jobbet och Leia och jag hade en alldeles underbar dag tillsammans. Trots att vädret inte var det bästa bestämde vi oss för att åka på utflykt till Malmö folkets park. Där finns det bl a en fin lekplats med härliga klätterställningar, ponnyridning och tivoli med karuseller.

Koncentrerad Leia!

Leia rider ur bild!



Leia fortsätter att utforska och prova nya svordomar och svordomssammanhang. Erik Grönwalls "I'm flying" blir i Leias version "Aaaaaj Faaaaain". När vi var på väg hem från Emils studentfest hör vi: Fy fan vad jag är svettig! Hmmm, undrar vem hon fått den meningen ifrån? Och här om kvällen när hon skulle massera mina onda axlar och inte fick igång massageapparaten hör jag hur hon irriterat mumlar för sig själv "Den här fungerar ju fan aldrig!"

Att sitta stilla är inte riktigt Leias grej. Det är trist att äta för då måste man sitta stilla länge. Därför brukar hon hitta på ärenden under middagens gång och passa på att gå på toaletten. En kväll försvann hon iväg på toa och kom inte tillbaka. Efter en stund gick jag och tittade och hittade följande:




Hon hade tagit med sig papper och penna in på toa och passade på att rita medan hon ändå måste sitta stilla!



Det har ju varit midsommar också! Leia träffade på sin kompis Alicia nere vid midsommarfirandet och de tyckte att de också kunde har lite dansuppvisning samtidigt som folkdanslaget.






Hur söta som helst!

På fredag åker jag, Peter och Leia till Kreta! Emil ska vara hemma och jobba, sköta huset och hunden. Slår vad om att Leia kommer att sakna sin brorsa så jag passar på att visa hur det skulle ha kunnat se ut om han varit med.

Sommarkänsla!

Igår kom solen och med den äntligen lite värme. Leia satt en hel evighet och öste sand på sina bara fötter i sandlådan. "Mamma det är så Uuunderbart när solen skiner!" Fast hon tyckte inte att det var lika underbart att fötterna blev smutsiga när hon gick barfota så sen beställde hon ett fotbad...

"Mamma jag ska bara klä av mig lite..."

Gick en runda med kameran på lunchen igår, fortfarande blommar två körsbärsträd i Gunnars trädgård och det är en rosa dröm utanför mitt kontorsfönster!

Vid restaurangens trädäck blommar näsduksträdet för fullt...

Stora vita "näsdukar" hänger ner från trädets grenar...

Intill muren i Gunnars trädgård står en ensam vit tulpan...

När jag böjde mig ner och tittade närmare så såg jag..

... att ett litet bi hade valt den som plats för sin sista vila. Kan ni tänka er någon bättre plats? Han kanske dog av en pollenchock?

Konferens

Tidigt imorgon bitti åker jag iväg på vägledarkonferens i Uppsala ons-fre. Det är alltid blandade känslor när jag ska iväg själv. Kul, intressant och skönt att få åka -visst! Men också svårt att åka ifrån Leia. Svårt för mig men kanske bra för Leia? Jag tänker så här... Visst stör det hennes ordning att jag åker iväg. Jag som alltid lägger på kvällen och som alltid finns där på natten när hon vaknar eftersom Peter jobbar natt. Å andra sidan så blir det fantastiskt tillfälle för de två att vara själva med varandra utan mig. Peter måste ju ta ledigt från jobbet och då är ju Leia hemma från dagis och de får tid att göra roliga saker bara de två. Så jag får svälja egot. Ibland är det bra att längta. Desto mysigare blir det på fredag när de hämtar mig på stationen. Tänk att få mötas av en liten springande dotter som kastar sig om halsen och kramar mig hårt, hårt! Jag längtar redan! Men under tiden ska jag passa på att njuta av mitt äventyr på egen hand.

Guldkorn

Har ni tänkt på hur en mening, en doft, ljud eller situation på en hundradels sekund kan öppna dörrar inom en till minnen som man inte visste fanns. Jag brukar kalla dessa för känslominnen eftersom bilderna som dyker upp alltid är förknippade med någon slags känsla, i alla fall hos mig.

En kvinna sveper förbi i morgonrusningen på tågstationen och lämnar efter sig en svag doft av Nina Ricci. PANG! Så ramlar jag in i känslominnet av mormors trygga famn. Eller en annan dag när jag gick förbi ett gatukök och oset blixtsnabbt förde mig tillbaka till famors soliga kök. Jag satt uppflugen på en pall och städade kökslådan med alla småprylar i medan hon stekte fisk.

På samma sätt har ordval i en mening i samspel med en persons röst, energi och miljö öppnat dörrar till känslominnen av den mer trista sorten. Ord som eftast inte alls är negativt laddade i nutid kastar mig tillbaka till situationer av hjälplös vanmakt som barn. Hur jag sitter i skolbänken och förtvivlat försöker vara lika duktig som "alla andra" och fröken säger: "Det är bra Lotten lägg på ett kol nu". Ord sagda i all välmening men när man vet att man redan gör allt man kan så kan en sådan mening vara förödande. Det måste ju betyda att man är sämre än alla andra.

Gemensamt för dessa känslominnen är att de nästan alltid utspelar sig när jag är barn. Den första reaktionen när en dörr till ett sådant minne öppnas är alltid förvåning. Va? Var kom det minnet och den känslan ifrån?

Jag väljer att se dem som guldkorn. De positiva tar jag bara till mig och njuter. De jobbiga reflekterar jag över och tycker att det är skönt att jag idag är vuxen och inte det lilla barnet. Som vuxen kan jag kan se situationen mer objektivt ur ett helhetsperspektiv. Nu kan jag ta till mig känslan som det lilla barnet lagrade och genom att förstå skapa ett nytt mindre laddat minne.

Dåligt ordförråd eller dålig påverkan?

Min dotter har börjat härma svordomar med rekordfart. Hennes far tycker ibland att det är lite kul när hon härmar honom men just nu är det livsfarligt för hon snappar blixtsnabbt och sen provar hon svordomen i olika meningar. Nu är det väl inte bara faderns fel, vi är tyvärr fler som svär i familjen. Vanligast just nu är att hon börjar en förvånad mening med "Va faaaan...". När hon ska gå på morgonen och det är lite ruggigt så säger hon "Pappa det är skitkallt!"( eftersom hon har svårt att uttala sje-ljudet så låter det som hon säger "fitkallt").

Myrorna som vaknat ur vinterdvalan (eller vad nu myror gör på vintern) tycker liksom vi att det är lämpligt att vara inomhus när det blåser och är kallt ute. I morse när hon skulle ta på sig skorna i hallen hör jag henne säga "Titta en myrj-l!".

Nu blir det operation "vårda språket" för familjen Ahlqvist-Larsson!

Valborg 2010

Vi har haft en händelserik och härlig helg i Österbybruk och Gimo. Vi var bjudna på dop 1 maj. Lillasyster Jennys son Axel skulle döpas och vi åkte upp redan på torsdagen för att hjälpa till med förberedelserna. Själv har jag bara fragmentariska minnen från Leias dop. Jag minns bara att jag var stressad och vet inte hur det hade gått om inte Jenny kommit ner och hjälpt mig. Därför kändes det extra bra att finnas på plats i god tid för att kunna ge tillbaka lite. På Valborgsmässoafton så träffades vi allihop, jag, Peter, Leia, Pappa, Mamma, Jenny och Axel, i Gimo och förberedde dukning och mat till dopet dagen därpå. Sedan åkte vi hem till pappa och åt middag. Senare på kvällen när Mamma, Jenny och Axel åkt hem så gick jag Peter och Leia upp till Herrgårdsdammen för att titta och lyssna på Valborgsmässofirandet. I år var det nästan vindstilla och dammen låg blank vilket var väldigt effektfullt eftersom elden alltid är placerad på en flotte mitt i dammen.

När det var dags för dop dagen därpå överraskade Jenny och Martin alla gästerna med att även gifta sig! Jätteskoj! Det blev en fin och enkel vigsel- och dopceremoni. Jag hade naturligtvis inte kameran med mig. Eftersom jag skulle vara fadder så tänkte jag att jag inte skullle kunna fotografera under tiden vilkte innebär att jag inte heller har några kort på brudparet.

Bilderna nedan förmedlar "Pappakänsla" till mig. Den första är på nycklarna i den gamla chiffonjen. När jag var liten stod den i Farmor och Farfars vardagsrum och numera finns den hos Pappa.

Den andra bilden är på frökapslarna på en av Pappas Klivior. Pappa har flera gigantiska Klivior och även de kommer ursprungligen från Farmor och Farfars hem.

Nu är jag tillbaka på jobbet igen och utanför mitt fönster blommar körsbärsträden för fullt. På följande länk kan ni själva se byggnaden jag sitter i och trädgården med körsbärsträden live:

http://webcam1.ltj.slu.se/view/index.shtml

Här nedan finns även några "stillbilder"...

"Sällan bota, ofta lindra, alltid trösta"

Idag vill jag hylla programserien "Kvartersdoktorn"!
Jag blir lycklig och varm i hela kroppen hela veckan när jag sett ett avsnitt.
I sju avsnitt får man följa kvartersdoktorerna Magnus Eriksson och Lotta Brohult som arbetar på söder i Stockholm. Det är ingen serie om sjukdomar utan en fantastisk porträttering av två underbara människor som orkar vara både empatiska, personliga, professionella, respektfulla, mänskliga och närvarande i sin yrkesutövning som läkare. Dagens rubrik "Sällan bota, ofta lindra, alltid trösta" kommer från Magnus Eriksson. Tänk om alla läkare var såna! Serien är gjord av de prisbelönta dokumentärfilmarna Åsa Blanck och Johan Palmgren och går på TV1 på tisdagar eller varför inte se den på SVT Play: http://svt.se/2.120489/kvartersdoktorn

Idag såg det ut så här....

... utanför mitt fönster på jobbet...

... och i Alnarpsparken blommar....

... och vid sidan av vägen mot Alnarp från Åkarp blommar....

Lycka!

Lycka är att ha en solskensdotter!
"En liten stor tjej!" enligt henne själv.

Älskar att få ta del av hennes värld och höra henne berätta om sina tankar och funderingar. I helgen vaknade hon och sa att hon hade drömt att hon fått ett kattben i maten. Ett kattben?

En annan kväll vaknade hon med ett ryck, satte sig upp i sängen och förklarade med förebrående röst att hon inte hade något lasersvärd och starwarsdräkter! De kunde man köpa i en affär där det fanns stora hus och det fanns också ett dinosaurieland där hon inte varit! Det måste vi köpa och dit måste hon åka, det hade vi glömt! Vad svarar en chockad mamma på det? Jag trodde inte att hon visste något om starwars.

Alnarp 100408

Vårtecken utanför mitt kontor....

Påsk i Uppland

I onsdags morse vaknade Leia med ett ryck, satte sig käpprak upp i sängen och sa: - ska vi åka till morfar idag? Ja, svarade jag. Då sa Leia: - Jag tror det är Påsk! Kom jag måste titta ut! Och så sprang hon till altandörren och tittade ut sen vände hon sig om och sa besviket: - Nä mamma, det var inte Påsk, jag tror vi får vänta. Jag fattade ingenting, vad trodde hon att hon skulle få se när hon tittade ut? När jag frågade henne sa hon bara: Nä, jag vill inte prata om det nu.

Så satte vi oss i bilen och åkte de 74 milen upp till morfar för att fira Påsk i Österbybruk. Det var hur härligt som helst. Så mysigt att träffa släkt och gamla vänner. Jag tyckte också att det var rätt skönt att våren inte kommit så långt där eftersom jag hade det rätt jobbigt med vårpollen i skåne innan vi for. Min pappa är fantastisk i köket och lagar så god mat! Det tycker även Wilma som lite diskret brukar placera sig på strategiska ställen...

På torsdagen kom älskade lillasysteryster Jenny och lilla underbara systersonen Axel och hälsade på. Så stor han blivit sen vi såg honom sist!

På fredagen bjöd Jenny med familj på supergod laxmiddag och smarrig chokladkaka med vispgrädde till middag, mums! Leia var i sitt esse och pratade oavbrutet och kunde minsann allt själv. Hon lät för rolig när hon skulle lägga upp grädde på sitt fat, missade tallriken med en centimeter så att all grädde hamnade på bordet och lugnt sa: - Det där gick ju inte så bra, jag tror jag får ta lite mer! Sagt och gjort så provade hon igen och den här gången landade grädden på assietten. Den andra grädden, den på bordet, tyckte hon kunde ligga kvar.

På baksidan har Jenny och Martin en annorlunda lekstuga som ser ut som mumintrollens hus. Leia och Martin gick på upptäcktsfärd...

Även om Leia tycker att det är mysigt med lilla kusin Axel så är det skönt att få mysa med själv med moster och Martin i soffan!

På påskaftons morgon letade Leia efter påskägg. Påskharen hade gömt 4 ägg till henne och det var både små presenter och godis i äggen som hon lyckligt öppnade. Nu fick jag också äntligen en förklaring på vad hon förväntade sig att se när hon tittade ut genom altandörren på onsdagsmorgonen. Hon gjorde likadant på påskaftonen, sprang fram till ett fönster och tittade ut och när jag nu frågade hur det ska se ut ute när det är Påsk svarade hon: Det är påskharar ute!

Det borde jag ju ha förstått. Det blev en soligdag som vi mestadels spenderade utomhus med korvgrillning och lek på gården. Hunden älskade att det fortfarande var snö kvar på gräsmattan och tyckte att det var toppen att både leka och kyla magen i snön. Mitt på dagen kom mamma med en god lammstek och potatisgratäng som vi åt till middag på kvällen.

På påskdagen var vi bjudna på knytkalas hos Jenny i Gimo. Hon och 4 tjejer som är gamla klasskompisar skulle träffas och kalasa på rester efter Påsk och vi blev medbjudna. En mycket rolig kväll, tjejerna och deras respektive är så trevliga, smarta, starka och begåvade individer. Tänk vilken rikedom att ha så goda vänner som känt varandra sedan högstadiet/gymnasiet och fortfarande håller kontakten!

Annandagen var vi i Uppsala och hälsade på mamma. Vi hann både inspektera hennes nyrenoverade badrum, besöka leksaksaffär, strosa runt på Gränby och bli bjudna på både god lunch och latte. Sen var det dax att börja packa inför tisdagens hemresa.

Tisdagsmorgonen var det dags att återvända till skåneland. I höjd med Södertälje kräktes Leia, eller som hon själv sa: -Jag blev lite kräksnödig. Det har bara hänt en gång tidigare att hon blivit åksjuk och nu har jag lärt mig de faktorerna som i kombination med varandra gör henne "kräksnödig": banan, kurvig väg med flera inbromsningar (i detta fall stadskörning i Stockholm). I framtiden ska jag försöka undvika att kombinera dessa. Banankräks är kladdigt. Turligt nog piggnade hon på sig snabbt och efter klädbyte, bilstolssanering och lite pommes så var hon på topp igen. Hemresan förflöt sedan lugnt och trots att tiden gick alltför fort i Uppland så var det skönt att komma hem igen.

Nästa gång åker vi upp till Valborg och barndop den 1 maj, jag längtar redan!