"Sällan bota, ofta lindra, alltid trösta"

Idag vill jag hylla programserien "Kvartersdoktorn"!
Jag blir lycklig och varm i hela kroppen hela veckan när jag sett ett avsnitt.
I sju avsnitt får man följa kvartersdoktorerna Magnus Eriksson och Lotta Brohult som arbetar på söder i Stockholm. Det är ingen serie om sjukdomar utan en fantastisk porträttering av två underbara människor som orkar vara både empatiska, personliga, professionella, respektfulla, mänskliga och närvarande i sin yrkesutövning som läkare. Dagens rubrik "Sällan bota, ofta lindra, alltid trösta" kommer från Magnus Eriksson. Tänk om alla läkare var såna! Serien är gjord av de prisbelönta dokumentärfilmarna Åsa Blanck och Johan Palmgren och går på TV1 på tisdagar eller varför inte se den på SVT Play: http://svt.se/2.120489/kvartersdoktorn

Idag såg det ut så här....

... utanför mitt fönster på jobbet...

... och i Alnarpsparken blommar....

... och vid sidan av vägen mot Alnarp från Åkarp blommar....

Lycka!

Lycka är att ha en solskensdotter!
"En liten stor tjej!" enligt henne själv.

Älskar att få ta del av hennes värld och höra henne berätta om sina tankar och funderingar. I helgen vaknade hon och sa att hon hade drömt att hon fått ett kattben i maten. Ett kattben?

En annan kväll vaknade hon med ett ryck, satte sig upp i sängen och förklarade med förebrående röst att hon inte hade något lasersvärd och starwarsdräkter! De kunde man köpa i en affär där det fanns stora hus och det fanns också ett dinosaurieland där hon inte varit! Det måste vi köpa och dit måste hon åka, det hade vi glömt! Vad svarar en chockad mamma på det? Jag trodde inte att hon visste något om starwars.

Alnarp 100408

Vårtecken utanför mitt kontor....

Påsk i Uppland

I onsdags morse vaknade Leia med ett ryck, satte sig käpprak upp i sängen och sa: - ska vi åka till morfar idag? Ja, svarade jag. Då sa Leia: - Jag tror det är Påsk! Kom jag måste titta ut! Och så sprang hon till altandörren och tittade ut sen vände hon sig om och sa besviket: - Nä mamma, det var inte Påsk, jag tror vi får vänta. Jag fattade ingenting, vad trodde hon att hon skulle få se när hon tittade ut? När jag frågade henne sa hon bara: Nä, jag vill inte prata om det nu.

Så satte vi oss i bilen och åkte de 74 milen upp till morfar för att fira Påsk i Österbybruk. Det var hur härligt som helst. Så mysigt att träffa släkt och gamla vänner. Jag tyckte också att det var rätt skönt att våren inte kommit så långt där eftersom jag hade det rätt jobbigt med vårpollen i skåne innan vi for. Min pappa är fantastisk i köket och lagar så god mat! Det tycker även Wilma som lite diskret brukar placera sig på strategiska ställen...

På torsdagen kom älskade lillasysteryster Jenny och lilla underbara systersonen Axel och hälsade på. Så stor han blivit sen vi såg honom sist!

På fredagen bjöd Jenny med familj på supergod laxmiddag och smarrig chokladkaka med vispgrädde till middag, mums! Leia var i sitt esse och pratade oavbrutet och kunde minsann allt själv. Hon lät för rolig när hon skulle lägga upp grädde på sitt fat, missade tallriken med en centimeter så att all grädde hamnade på bordet och lugnt sa: - Det där gick ju inte så bra, jag tror jag får ta lite mer! Sagt och gjort så provade hon igen och den här gången landade grädden på assietten. Den andra grädden, den på bordet, tyckte hon kunde ligga kvar.

På baksidan har Jenny och Martin en annorlunda lekstuga som ser ut som mumintrollens hus. Leia och Martin gick på upptäcktsfärd...

Även om Leia tycker att det är mysigt med lilla kusin Axel så är det skönt att få mysa med själv med moster och Martin i soffan!

På påskaftons morgon letade Leia efter påskägg. Påskharen hade gömt 4 ägg till henne och det var både små presenter och godis i äggen som hon lyckligt öppnade. Nu fick jag också äntligen en förklaring på vad hon förväntade sig att se när hon tittade ut genom altandörren på onsdagsmorgonen. Hon gjorde likadant på påskaftonen, sprang fram till ett fönster och tittade ut och när jag nu frågade hur det ska se ut ute när det är Påsk svarade hon: Det är påskharar ute!

Det borde jag ju ha förstått. Det blev en soligdag som vi mestadels spenderade utomhus med korvgrillning och lek på gården. Hunden älskade att det fortfarande var snö kvar på gräsmattan och tyckte att det var toppen att både leka och kyla magen i snön. Mitt på dagen kom mamma med en god lammstek och potatisgratäng som vi åt till middag på kvällen.

På påskdagen var vi bjudna på knytkalas hos Jenny i Gimo. Hon och 4 tjejer som är gamla klasskompisar skulle träffas och kalasa på rester efter Påsk och vi blev medbjudna. En mycket rolig kväll, tjejerna och deras respektive är så trevliga, smarta, starka och begåvade individer. Tänk vilken rikedom att ha så goda vänner som känt varandra sedan högstadiet/gymnasiet och fortfarande håller kontakten!

Annandagen var vi i Uppsala och hälsade på mamma. Vi hann både inspektera hennes nyrenoverade badrum, besöka leksaksaffär, strosa runt på Gränby och bli bjudna på både god lunch och latte. Sen var det dax att börja packa inför tisdagens hemresa.

Tisdagsmorgonen var det dags att återvända till skåneland. I höjd med Södertälje kräktes Leia, eller som hon själv sa: -Jag blev lite kräksnödig. Det har bara hänt en gång tidigare att hon blivit åksjuk och nu har jag lärt mig de faktorerna som i kombination med varandra gör henne "kräksnödig": banan, kurvig väg med flera inbromsningar (i detta fall stadskörning i Stockholm). I framtiden ska jag försöka undvika att kombinera dessa. Banankräks är kladdigt. Turligt nog piggnade hon på sig snabbt och efter klädbyte, bilstolssanering och lite pommes så var hon på topp igen. Hemresan förflöt sedan lugnt och trots att tiden gick alltför fort i Uppland så var det skönt att komma hem igen.

Nästa gång åker vi upp till Valborg och barndop den 1 maj, jag längtar redan!